En students eviga kamp i vardagen
Jag känner mig så stressad, snurrig och förvirrad. Det är så mycket att hålla reda på så jag blir trött. Jag tror att min hjärna skulle behöva en liten defragmentering eller en riktig rensning av onödig information från hårddatan för att komma ihåg det som är viktigt.
Jag tror att allt med skolan tar knäcken på mig. Förstå vilket kaos jag lever i just nu... sitter och väntar på 2 tentasvar från förra kursen varav den ena tentan hade exp tappat bort i 2 veckor så det blev fördröjning av svaret. Kan/får inte bli regestrerad på min nuvarande kurs innan jag blir godkänd på förra kursen som jag väntar tentasvaren ifrån. Och så länge som jag inte är registrerad får jag inte skriva några tentor, inga inlämningsuppgifter blir rättade och jag får inget studielån. Livet är underbart.
:0)
Hej,
Hoppas att allt snart blir lite lättare för dig och att du får tillbaka inspirationen:)
Själv har jag nog otur som vanligt men jag hoppas att det löser sig.
Kram
Camilla
Låter jobbigt.
Minns själv hur det var när jag tog mina första 60p i specialpedagogik. Två små barn 3 och 6 år, 4 timmars resa T&R om trafiken flöt som den skulle, hus och tomt, en gubbe med flextid som var vår räddning och en mor och far som började bli gamla och förvirrade och behövde mycket hjälp. Det gick. Men så här efteråt när man fått perspektiv begriper jag inte hur det funkande. Som tur var, var jag bara 33år då och jag hade hur mycket ork som helst mot vad jag har nu som 56 åring.
Min mor lärde mig redan som barn att: "Man måste lära sig kämpa. Motgångar är bara ta tag i och göra det bästa utav. Man måste gå vidare. Det är ingen annan som gör ditt jobb. Det är på dig det gäller om du ska komma någon vart här i livet. Och vad du än gör här i livet så måste du, Kickan skaffa dig en egen utbildning så att du kan försörja dig själv och slippa vara beroenede av andra. Lova mig det!Du kan om du vill."
Ja, så sa min mor innan hon gick in i dimman. Kloka ord. Ibland måste du tillåta dig små svackor, att bli förbannad och hämta nya krafter. Jag vet att du kan, Anna.
Lycka till!
